Jag tänker inte göra några längre utlägg idag, utan vi tar det pang på ba. När vi väl fått upp vårat tempo, då åkte vi helt enkelt. Och lika mycket som det var fart framåt var det stabilt bakåt. Vi har nu nött på med 3-2-1-försvar på träningarna under en tid och ikväll fick vi chansen att testa på match och det gick ju väldigt bra måste jag säga. Spelade varvade 3-2-1 med 5-1 under hela matchen och orkade. Utan problem vågar jag säga med, för det var inte ett slutkört byn efter matchen, här finns det alltid lite till att hämta. Däremot hade nog Avesta lite svårare att hänga med då det var dragningar i både tröjor och shorts men mest av allt i armar...tyvärr. Handboll ska vara tufft, vi spelar ändå på skapligt hög nivå nu, men man ska skilja på tufft spel och fult spel. När spelet övergår till dragningar och knuffar som inte bara är fula, utan rent ut sagt farliga är det inte alltid så kul längre.
Men, men! Vi klarar ju det med! Jag är imponerad över den utveckling vårat lag gjort rent psykiskt det här året. Vi viker inte ner oss, vi har ingen respekt för motståndare och vi är definitivt inte det lag som lägger energin på fel saker. När andra lägger energi på att tjafsa på fel saker så behåller vi fokus på matchen. Det som hände för 5 minuter sedan kan vi ju inte ändra på nu eller hur? Hur mycket vi än tyckte det var skitdomslut eller vad som helst, fokus på matchen! Vi är ändå här för att spela handboll, inget annat.
Ett bevis på denna styrka denna match var när vi på ett mystiskt sätt fick nummer 5, Julia Jonsäll, utvisad trots det faktum att hon fått ett slag i ansiktet och gick av plan med handen halvt för ansiktet. Ingen av oss på bänken förstod att hon faktiskt var utvisad och efter frågade även en från läktaren om någon uppfattat att hon blev utvisad. Ingen uppfattade det alltså, mer än domaren som tog beslutet men visade det väldigt otydligt. Eftersom vi inte uppfattat utvisningen satte vi bara in en ny spelare och åkte då givetvis på en till "tvåa" eftersom vi spelade med för många spelare. Fokus var det ja. Nu var det bara att kämpa!
Vi spelade 4 spelare mot 6 och "vann" den utvisningstiden med 1-0. Starkt säger jag.
Inga längre utlägg var det ja... Blir lätt såhär när man ska skriva om en match som innehöll så mycket och som var så bra. Det är andra matchen på rad nu som jag kan lägga mig med en lyckokänsla i magen, jag vill gärna göra det många gånger till innan säsongen är slut.
Skickar massa kramar till hela mitt lag, ni är helt underbara. VI är helt underbara.
Kanonmatch tjejer - grymt jobbat alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar