Hällbo - Edsbyn

Bortamatch mot Hällbo i torsdags. I Hällbos minne låg kanske deras vinster från förra årets dm-matcher färskt i minnet då de vann mot oss rätt så överlägset om man säger så. Det var det gamla Edsbyn som låg i deras minne. Färskt i vårat minne låg däremot träningsmatchen i början av säsongen då vi endast förlorade med ett par bollar och vi visste att vi hade spel bra nog för att vinna! Vid många tillfällen bättre än deras, men de vann mycket på deras rutin då. Det var därför ett taggat Edsbyn som åkte till Bollnäs i Torsdagskväll och vi var rejält revanschsugna kan jag lova! Den respekt vi haft tidigare säsonger för de bättre lagen var borta och nu var det vinna som gällde, vi var beredda att ge allt.

Hällbo tog ledningen från början och drog ifrån till 5-1 innan vi kom igång och gick ikapp till 6-6. Sen följdes vi åt rätt bra hela första halvlek och i halvtid stod det 12-11. Starten i andra halvlek blev lite som första, de drog ifrån med några bollar innan vi kom igång igen. Hur ställningen var genom resten av andra halvlek kan jag inte säga då det mesta fokus låg på spelet och att mina never gick på högvarv så jag har lite svårt att minnas de detaljerna. Jag vet att vi då följdes åt stora delar av tiden iaf och turades i princip om att leda med en eller två bollar.

Vi var starka som lag och vi hade bestämt oss att denna match var våran, de här poängen skulle vi ha - punkt slut! Och då Hällbo valde att lägga störst krut och fokus på att gnälla på planen och tjafsa med oss på bänken så lyfte vi på hatten, tackade och körde ännu hårdare.

Klockan på 29.30 och 24-24 på tavlan. Nu gällde det. Våran boll och vårat sista anfall, våran sista chans att ta de där tre poängen. Nu var det lugn som gällde, INTE kasta bort bollen. Rulle, mittövergång och avslut.

Azra på mittnian tog det väldigt lugnt med sin rulle och sina starter vilket stressade upp en viss Julia Jonsäll ute på högernian rätt rejält. Azra hade nämligen inte förstått att det bara var 30 sekunder kvar och med endast 10 sekunder kvar tyckte hon det var dags att starta övergången... Hon lyckades ju verkligen hålla sig lugn iaf så det kanske var positivt att hon inte visste av tiden. Några sekunder kvar, en hel bänk som skriker skjut och med tre sekunder kvar, 29.57, letar sig Azras lite halvmesiga skott in mellan benen på målvakten. Stenhårt eller fjösigt, vem bryr sig??? MÅL SOM MÅL!

Slutsignalen gick och lyckan var total. Aldrig har så mycket ren och skär glädje sets i Edsbyns damlags apring på planen efter en seger. 24-25, med marginalerna på våran sida.

En lagseger, vi gjorde det tillsammans. Vi vek inte ner oss, vi ville och vi skulle ha poängen. Vi slet i 2x30 tillsammans för de där poängen och vi var värd dem.

Vi är inte sämre än någon annan längre, vilket svider lite i grannlagens ögon att se. Så vi skiter i vad andra tycker nu, vi vet vad vi kan och vi väntar inte på att få någon respekt längre - Nu jävlar tar vi den!

Bilder från: http://www.lajan.se/handboll/