Borlänge-Edsbyn

Dax för våra tappra tjejer att känna på hetluften då resan gick mor Borlänge. Ett lag som alltid är kul att spela mot. Hårda, tuffa matcher där vi legat steget efter ett par säsonger. Lite hemkänsla för Azra som spelat en och annan match i Maserhallen, men den här gången i rätt tröjfärg. 10 hungriga krigare och en ny premiär för Elin B i målet efter sin knäoperation.
Konstaterande 1: Tanter i små Audi´s med toppluva ska hålla sig borta från vägarna när det snöar.....att en enda bil kan skapa såna köer är smått komiskt.
Framme i Maser, halvstressigt men en bra taggning ändå. Matchen startar....men inte vi. Kan det bero på hon med toppluvan?
Efter 10 min hade vi 8-3 i arslet. Time out, Icke! Det hördes på snacket att tjejerna själva hade koll på vart det brast. Eget ansvar-lös uppgiften-blir bra=sant.
Efter 16 min var det 8-7 och från och med nu var det röda tröjor på de som bestämde.
Vi spelar konstant 5-1 hela matchen. Vi löser Borlänges långa kantinspring, plockar bort deras farliga höger 9:a med ett enastående försvarspel av "Brofästet" från Lillbo, Mathilda Larsson.
Herregud, tjejen är 16 år och kan jä...ar i mig välta en hel sporthall. Grymt försvarsarbete även på de övriga vilket öppnar för kontringar. Sug på det här för det smakar mumma i mun: VI springer från andra lag. Elin växer med uppgiften och spikar stundtals igen helt. Rappa utkast som sitter på läppen bidrar till ett antal mål. Hyllningslistan för hur vi genomför denna match kan bli hur lång som helst. Satan i gatan vilken moral detta gäng har. Vi orkar, vi kör, vi löser problem, vi springer, vi ger oss aldrig, vi är ödmjuka för den uppgift vi har och vi gör det tillsammans och vi gör det förbaskat bra! 20-25 stog det på tavlan efter slutsignal. Denna tavla som vi sagt att vi skiter i så länge klockan tickar. Handen på hjärtat. Hade vi inte slarvat med alla borttappade kontringar hade det blivit mer.
Eloge till Borlänge. Det ÄR skitkul att spela mot er och idag var det lite roligare för våran del.
Eloge även till dagens domarteam, Hans Nilsson och Jonathan Nyman. Rutin + ungdomligt engagemang funkar ruggigt bra. Bäst för säsongen. Föresten, när vi åkte hem hade hon med luvan parkerat.
Som Emelie sa, "If there is a will, there is a way"
Jag tror på ditt ord Emelie.

Jätte kramar till hela laget, Skuggan!!

Edsbyn - Avesta

Jag börjar med det bästa - VINST! 31-19 slutar matchen och vi gör en fruktansvärt bra match. Mycket folk på läktaren och de kan intyga om att det var en rolig och underhållande match med mycket fart och fläkt.

Jag tänker inte göra några längre utlägg idag, utan vi tar det pang på ba. När vi väl fått upp vårat tempo, då åkte vi helt enkelt. Och lika mycket som det var fart framåt var det stabilt bakåt. Vi har nu nött på med 3-2-1-försvar på träningarna under en tid och ikväll fick vi chansen att testa på match och det gick ju väldigt bra måste jag säga. Spelade varvade 3-2-1 med 5-1 under hela matchen och orkade. Utan problem vågar jag säga med, för det var inte ett slutkört byn efter matchen, här finns det alltid lite till att hämta. Däremot hade nog Avesta lite svårare att hänga med då det var dragningar i både tröjor och shorts men mest av allt i armar...tyvärr. Handboll ska vara tufft, vi spelar ändå på skapligt hög nivå nu, men man ska skilja på tufft spel och fult spel. När spelet övergår till dragningar och knuffar som inte bara är fula, utan rent ut sagt farliga är det inte alltid så kul längre.

Men, men! Vi klarar ju det med! Jag är imponerad över den utveckling vårat lag gjort rent psykiskt det här året. Vi viker inte ner oss, vi har ingen respekt för motståndare och vi är definitivt inte det lag som lägger energin på fel saker. När andra lägger energi på att tjafsa på fel saker så behåller vi fokus på matchen. Det som hände för 5 minuter sedan kan vi ju inte ändra på nu eller hur? Hur mycket vi än tyckte det var skitdomslut eller vad som helst, fokus på matchen! Vi är ändå här för att spela handboll, inget annat.

Ett bevis på denna styrka denna match var när vi på ett mystiskt sätt fick nummer 5, Julia Jonsäll, utvisad trots det faktum att hon fått ett slag i ansiktet och gick av plan med handen halvt för ansiktet. Ingen av oss på bänken förstod att hon faktiskt var utvisad och efter frågade även en från läktaren om någon uppfattat att hon blev utvisad. Ingen uppfattade det alltså, mer än domaren som tog beslutet men visade det väldigt otydligt. Eftersom vi inte uppfattat utvisningen satte vi bara in en ny spelare och åkte då givetvis på en till "tvåa" eftersom vi spelade med för många spelare. Fokus var det ja. Nu var det bara att kämpa!

Vi spelade 4 spelare mot 6 och "vann" den utvisningstiden med 1-0. Starkt säger jag.

Inga längre utlägg var det ja... Blir lätt såhär när man ska skriva om en match som innehöll så mycket och som var så bra. Det är andra matchen på rad nu som jag kan lägga mig med en lyckokänsla i magen, jag vill gärna göra det många gånger till innan säsongen är slut.

Skickar massa kramar till hela mitt lag, ni är helt underbara. VI är helt underbara.

Kanonmatch tjejer - grymt jobbat alla!