Edsbyn - Hällbo

Hemmamatch och seriefinal mot Hällbo i lördags. Laget taggat till tusen och läktarna var fulla, vilket var riktigt kul att se. Det jobbiga var att jag själv tillsammans med Julia Jonsäll och Moa Alexsson var med och bidrog till publiken då vi såklart gått och blivit sjuka alla tre lagom till matchen. Men så är det, vi gjorde det vi kunde och hejade på vårat lag från vår plats där uppe!

Och vilken match de gör. Det fanns ingen överladdning i laget som man kan vara rädda för inför sådana här viktiga, tuffa matcher utan bara fokus och kämparinstinkt. Lagen följdes åt målmässigt och ledningen skiftade mellan lagen med endast en eller ett par bollar. Ledning med 17-16 i halvtid.

Hur snacket gick i halvtid kan jag inte svara på men jag tror de var rätt nöjda, det borde de vara. Lite småsvackor men de reparerades rätt snabbt, så utöver det var det bara att fortsätta köra framåt. Emelie Lundh tog tag i skyttet i första efter att laget hamnat i en liten svacka då hon dundrade fram med sin kanon och stod även stabil bakåt Nu var det bara för alla andra att haka på under andra halvlek och åka.

Även andra halvlek var jämn även den men vid ett tillfälle gjorde Hällbo är ett litet ryck och gick ifrån med några bollar. Hällbo är ett starkt fyllt med rutin så man ska aldrig ge dem utrymme att trampa och gå, för då lyfter de på hatten och tar för sig. Men vårat lag är inte sämre, och definitivt inte långsammare, så med några snabba kontringar började vi ta igen det lilla underläget. Jag stod upp på min plats på läktaren och vrålade av glädje medan jag såg vårat lag ånga på nere på planen. Där och då var jag övertygad om att vi skulle vända och vinna. Tyvärr räckte det inte hela vägen ändå. Oflyt med både stolpträffar och vissa domslut gjorde att slutresultatet blev 27-30 vilket inte kan ses som annat än en jämn match. Två starka lag, båda från Hälsingland. Två derbyn har utspelat sig mellan våra två lag under den här säsongen, båda lika jämna och har givit oss varsin seger. Även om den här matchen kan ses som en betydligt bättre match överlag. Sura två poäng att missa, men en väldigt bra match att ta med sig. Än är säsongen inte slut, allt kan hända än. Två matcher kvar, keep up the good work!

/Sandra Nilsson

Edsbyn - Hällbo

Hemmamatch och seriefinal mot Hällbo i lördags. Laget taggat till tusen och läktarna var fulla, vilket var riktigt kul att se. Jobbiga var att jag själv tillsammans med Julia Jonsäll och Moa Alexsson var med och bidrog i publiken då vi såklart gått och blivit sjuka alla tre lagom till matchen. Men så är det, vi gjorde det vi kunde och hejade på vårat lag från vår plats där uppe!

Och vilken match de gör. Det fanns ingen överladdning i laget som man kan vara rädda för inför sådana här viktiga, tuffa matcher utan bara fokus och kämparinstinkt. Lagen följdes åt målmässigt och ledningen skiftade mellan lagen med endast en eller ett par bollar. Ledning med 17-16 i halvtid.

Hur snacket gick i halvtid kan jag inte svara på men jag tror de var rätt nöjda, det borde de vara. Lite småsvackor men de reparerades rätt snabbt, så utöver det var det bara att fortsätta köra framåt. Emelie Lundh tog tag i skyttet i första halvlek efter en svacka då hon dundrade fram med sin kanon och stod även stabil bakåt. Nu var det bara för alla andra att haka på under andra halvlek och åka.

Även andra halvlek var jämn även den men vid ett tillfälle gjorde Hällbo är ett litet ryck och gick ifrån med några bollar. Hällbo är ett starkt fyllt med rutin så man ska aldrig ge dem utrymme att trampa och gå, för då lyfter de på hatten och tar för sig. Men vårat lag är inte sämre, och definitivt inte långsammare, så med några snabba kontringar började vi ta igen det lilla underläget. Jag stod upp på min plats på läktaren och vrålade av glädje medan jag såg vårat lag ånga på nere på planen. Där och då var jag övertygad om att vi skulle vända och vinna. Tyvärr räckte det inte hela vägen ändå. Oflyt med både stolpträffar och vissa domslut gjorde att slutresultatet blev 27-30 vilket inte kan ses som annat än en jämn match. Två starka lag, båda från Hälsingland. Två derbyn har utspelat sig mellan våra två lag under den här säsongen, båda lika jämna och har givit oss varsin seger. Även om den här matchen kan ses som en betydligt bättre match överlag. Sura två poäng att missa, men en väldigt bra match att ta med sig. Än är säsongen inte slut, allt kan hända än. Två matcher kvar, keep up the good work!

/Sandra Nilsson

2011-02-11



Avesta Brovallen-Edsbyn

Fredag och sen bortamatch mot Avesta. Endast 4 matcher kvar denna säsong och vi har länge snackat om denna avslutning. Det finns inga "lätta" matcher kvar när det drar i hop sig mot slutet.

Ett Avesta som blandat och gett. Samma uppsnack som inför Borlänge matchen om vikten av att vara med redan från start. Vikten av att alla ger 100 % i alla lägen. Vikten av att vi aldrig skall bli mätta under 60 min.

Vi var verkligen med från start. Efter 5.30 min hade vi 3-0 och 3 bommade kontringar.

Avesta har iofs en duktig målvaket men friläge ska sitta, punkt. Riktigt bra i 10 min där vi hinner med att bränna ytterligare ett antal kontringar, kantavslut och ett par inspel på linjen.

Här börjar vi blanda och ge hej vilt. Vi går ifrån med 6-7 bollar och det känns som att nu går tåget. Tydligen omkastning i tidtabellen för tåget är som SJ har varit i vinter. Inställt!!

Resten av första ser ungefär lika ut. Vi rycker, känns enkelt och vi lägger av.

Nya tag i halvtid där vi verkligen skall lossa handbromsen och ha "fredagsmys".

Den andra halvleken..........................den har vi redan glömt.

OK, vi vinner med 7 bollar, 23-30 men det är det här som gör att vi leder div 3 med värlsdhistoriens sämsta målskillnad. Vi lovade varandra före matchen att det var full fokus som gällde, 100 % i 60 min, no matter what! Nu blev det inte mot Avesta....men det kommer fler matcher. Det som är positivt är att den enda som kom upp i normal nivå denna kväll var Peter Nordlund, vår eminenta busschaufför.

Alla vi andra med ledare i spetsen kommer att ta en sväng i skamvrån när vi kommer hem.

Nya tag, nya uppgifter och nya utmaningar.
Vi kan-Vi vill-Vi törs.

Edsbyn - Borlänge

Lördagen den 5/2 var det dags för returmöte mot Borlänge, denna gång på hemmaplan. Matchen i November på bortaplan resulterade i vinst för oss efter en stark match och vi var taggade till tusen att ta hem även dessa två poäng. Det visste vi att det var fler som ville och på andra planhalvan befann sig ett revanschsuget Borlänge.

Om det är något våra lag har problem med så är det att vara med ända från början på matcher. Vi behöver oftast en 10 minuter att komma in i spelet och på den tiden har tyvärr några bollar hunnit rinna in bakåt som vi genast måste börja ta igen. Ett exempel på det här är just Borlänge borta då det fick rinna iväg till 8-1 innan det var dags att ta tag i spelet. Men vi vände då och har vänt värre underlägen förr så det är ingenting som har varit matchavgörande, men ändå inte den start man hoppas på.

En sån start som man hoppas på fick vi dock denna gång. Det kändes redan på uppvärmningen att det här skulle bli j*vligt bra! Energin var på topp, alla var taggade och fokusen var där den skulle. När matchen blåstes igång brann det i ögonen på alla rödklädda spelare på planen och istället för att stå och se på de första minutrara var det vi som höll i taktpinnen denna gång.

Snyggt uppspel första anfallet, inspel till Amanda på linjen och smack! - Nollan spräckt direkt. Sen rullade det på. Borlänge är ett bra lag och hade nog toppat till det lite extra inför denna match och vi höll rätt jämna steg genom hela matchen. Starkt försvar tillsammans med bra tryck framåt och ett härligt go i laget gjorde dock att det var vi som dominerade på planen. Det var Borlänge som tog timeout då laget började stressa upp sig, inte vi. Vi behöll lugnet och fortsatte att ånga på som tidigare.

Slutresultat blev seger med 32-26 och det känns än idag helt fantastiskt när man tänker på matchen. En av de roligaste matcherna på hela säsongen, enligt mig, med en fantastisk laginsats och en fantastisk lagkänsla. Tränare Skuggan pratade innan matchen om hur viktiga olika matcher är. Det kan vara kul att gå ut och cykla över ett lag med ena handen på ryggen med 15-20 plus i målskillnad. Men det är de viktiga matcherna när det verkligen gäller något som man måste ta fram det där lilla extra. Vinst med 1 mål eller vinst med 15 mål, who cares? Du får två poäng i serien för båda två. Nu kan vi omöjligtvis cykla över något lag i våran serie med en hand på ryggen, men det finns ändå (iaf på pappret) lättare och svårare matcher och i de svårare, som ofta är de viktigaste, finns det lite mer prestige att hämta. Det här var en sådan match.

Stor Eloge till domrarna vi hade denna match! Alla får vi vår beskärda del halvtaskiga, eller låt oss säga svindåliga, domare under säsongen. Inga namn nämnda men låt oss säga att våra grannar masarna inte ligger högt på poppis-listan bland oss hälsingelag...

Men som sagt hade vi en förbaskad tur med domare denna match! Tack å bock till Bengt Söderberg och den unga Jonatan Stridh från Hudiksvall som han hade med sig. Första gången Jonatan dömer oss, långt ifrån första för Bengt. Tillsammans skötte de sig väldigt bra och lade matchen på en perfekt nivå för att hålla liv i den vilket gjorde det mycket roligare att spela men även att titta på är min gissning.

En rolig match var precis vad det var och något vi kommer ta med oss genom resten av säsongen och även långt därefter skulle jag tro. Det var handboll, kämpsarglöd och lagkänsla när det är som allra bäst! En match där vi gick in och gjorde det vi sa att vi skulle göra, en match där vi tog täten från minut ett - En match där vi stod som segrare!

/Sandra Nilsson

Edsbyn - Borlänge

Lördagen den 5/2 var det dags för returmöte mot Borlänge, denna gång på hemmaplan. Matchen i November på bortaplan resulterade i vinst för oss efter en stark match och vi var taggade till tusen att ta hem även dessa två poäng. Det visste vi att det var fler som ville och på andra planhalvan befann sig ett revansch suget Borlänge.

Om det är något våra lag har problem med så är det att vara med ända från början på matcher utan behöver oftast en 10 minuter att komma in i spelet och på den tiden har tyvärr några bollar hunnit rinna in bakåt som vi genast måste börja ta igen. Ett exempel på det här är just Borlänge borta då det fick rinna iväg till 8-1 innan det var dags att ta tag i spelet. Men vi vände då och har vänt saker förr så det är ingenting som varit matchavgörande, men ändå inte den start man hoppas på.

En sån start som man hoppas på fick vi dock denna gång. Det kändes redan på uppvärmningen att det här skulle bli j*vligt bra! Energin var på topp, alla var taggade och fokusen var där den skulle. När matchen blåstes igång brann det i ögonen på alla rödklädda spelare på planen och istället för att stå och se på de första minutrara var det vi som höll i taktpinnen denna gång.

Snyggt uppspel första anfallet, inspel till Amanda på linjen och smack! - Nollan spräckt direkt. Sen rullade det på...Borlänge är ett bra lag och hade nog toppat till det lite extra inför denna match och vi höll rätt jämna steg genom hela matchen. Starkt försvar tillsammans med bra tryck framåt och ett härligt go i laget gjorde att det var vi som dominerade på planen. Det var Borlänge som tog timeout då laget började stressa upp sig, inte vi. Vi behöll lugnet och fortsatte att ånga på som tidigare.

Slutresultat blev seger med 32-26 och det känns än idag helt fantastiskt när man tänker på matchen. En av de roligaste matcherna på hela säsongen, enligt mig, med en fantastisk laginsats och en fantastisk lagkänsla. Tränare Skuggan pratade innan matchen om hur viktiga olika matcher är. Det kan vara kul att gå ut och cykla över ett lag med ena handen på ryggen och 15-20 plus i målskillnad. Men det är de viktiga matcherna när det verkligen gäller något som man måste ta fram det där lilla extra. Vinst med 1 mål eller vinst med 15 mål, who cares? Du får två poäng i serien för båda två. Nu kan vi omöjligtvis cykla över något lag i våran serie med en hand på ryggen, men det finns ändå (iaf på pappret) lättare och svårare matcher och i de svårare, som ofta är de viktigaste, finns det lite mer prestige att hämta.

Stor Eloge till domrarna vi hade denna match! Alla får vi vår beskärda del halvtaskiga, eller låt oss säga svindåliga, domare under våra matcher under säsongen. Inga namn nämnda men låt oss säga att våra grannar masarna inte ligger högt på poppis-listan bland oss hälsingelag...

Men som sagt hade vi en förbaskad tur med domare denna match! Tack å bock till Bengt Söderberg och den unga Jonatan Stridh från Hudiksvall som han hade med sig. Första gången Jonatan dömer oss, långt ifrån första för Bengt. Tillsammans skötte de sig väldigt bra och lade matchen på en perfekt nivå för att hålla liv i den vilket gjorde det mycket roligare att spela.

En rolig match var precis vad det var och något vi kommer ta med oss genom resten av säsongen och även långt därefter skulle jag tro. Det var handboll, kämpsarglöd och lagkänsla när det är som allra bäst! En match där vi gick in och gjorde det vi sa att vi skulle göra, en match där vi tog täten från minut ett - En match där vi står som segrare!

/Sandra Nilsson